Hem

Valparna föddes 1'a maj, 2020

 

Min tik Kiva har för bra gener för att de inte skall få föras vidare en gång till. Hon är en bra representant för sin ras; trevlig, öppen mot allt och alla, trygg och orädd och förstås, en av världens allra raraste hundar. 


Därför åkte Kiva och jagtill Rättvik för att träffa den kloke, snälle och stilige Diezel. 

Kiva (Oppigården's Under) och Diezel (Oppigården's Solfångare)

Båda föräldrarna har A höfter och ua på armbågarna. De har båda genomfört MH (Mentalbeskrivning hund) och är lugna och trygga vid skott. Kiva har även gjort BPH. Båda föräldrarna har testats för DM (Degenerativ myelopati). Diezel har DM N/N och Kiva har DM N/DM, d v s Diezel är fri genen för DM och Kiva är bärare.

Mer om Kiva  - Oppigården’s Under

Bilder på Kiva (Oppigården's Under). En närbild på min bästa lilla fröken, Kiva ute på en myr och lyckan att äntligen få hämta hem min lilla gumma! Mer om Kiva på sidan "Mina hundar."


Kiva i ett nötskal: Glad och positiv, nyfiken och smart, trygg och framåt, balanssinne som en ballerina, underbar nyfikenhet, en stor portion humor och otroligt rar och gosig! De gånger vi har varit till veterinären kan jag räkna på min ena hands fingrar. Och då är jag en riktig hönsmamma med mina hundar, som hellre åker till veterinären en gång för mycket än en gång för lite. 


Kivas’ meriter


Viltspår: Hon är svensk viltsspårschampion.  Jag lägger lite spår då och då och hon är duktig! Hon spårar i en lugn och sansad takt.


Utställning: Som bäst CK på en Ridgebackspecial. Nu ska jag vara ärlig och skriva att utställning inte är min favoritsysselsättning. Trots det har det gått bra för min söta trollrumpa!


Övrigt: Kiva blev godkänd i de första två stegen som sök- och räddningshund och vi tränade intensivt ett tag. Det var rolig och nyttig träning i olika miljöer med ett härligt träningsgäng. Den dagen hon skar sig lite i tassen insåg jag att om vi (mot förmodan) hade gått hela vägen och blivit ett certifierad räddningsekipage, hade jag inte velat åka iväg på uppdrag ut i världen med henne. Det finns en risk då att man inte får ta med sig hunden hem igen. Vi slutade sikta på att bli ett certifierat räddningsekipage, men fortsatte träna för skojs skull. Ska sanningen fram, var hon även för mycket Ridgeback för att vi skulle gå hela vägen. Det var kul att hitta figuranten, men fanns det något mer bakom figuranten? Det måste ju snokas där också!


Vi har istället fortsatt med Mantrailing, eller Id-spår. Helkul det med!! Hon är duktig! Kiva kan t ex leta reda på en specifik person på ett marknadsområde efter att först ha luktat på något från just den personen. Eller en bärplockare som klivit ut ur bilen och sedan går vilse. Då kan jag be Kiva lukta på sätet där personen suttit och hon vet vem hon ska leta reda på. Vi siktar på att hon skall bli certifierad som spårhund för Missing People. Hittills har vi hjälpt till med att spåra försvunna hundar ett par gånger. Vid ett tillfälle var spåret ca en vecka gammalt och det hade kommit ca 20 cm snö på det. Hon hoppade rakt ut i djupsnön och tog upp såret finfint trots att hon skarpt ogillar kyla. 

Mer om Diezel (Oppigården's Solfångare)

Foto: Marianne och Jan Svensson

Foto: Marianne och Jan Svensson

Foto: Marianne och Jan Svensson

Bilder på den förhoppningsvis blivande fadern. Diezel är en fantastisk hund på så många vis. Snäll, förståndig, lättlärd och dessutom en stilig och vacker kille!

Här är några ord från Diezel's ägare Marianne och Jan Svensson:


Diezel i ett nötskal: Glad, lycklig, pigg, lugn och trygg.


Diezels' meriter


Viltspår: Svensk viltspårschampion. Den meriten fixade han på ett imponerande sätt med 3 spår inom 10 dagar. Resultaten på spåren var första pris med hederspris två gånger och ett första pris.


Utställning: Det brukar gå riktigt bra för Diezel på utställningar. Han är en stilig kille och han rör sig mycket bra. Han har 2 cert, flera reserv cert och R-cacib.


Rallylydnad: En tredje placering.

Kiva + Diezel = sant!

Kiva och Diezel gillar verkligen varandra. Ett av de få ställena där jag inte kopplar Kiva innan hon hoppar ut ur bilen, är hemma hos Diezel. Jag vet att hon inte bryr sig om något annat då, utan springer glatt mot gården för att skynda sig att träffa sin Diezel. Annars är det bara hemma jag inte brukar koppla henne innan hon ska hoppa ut ur bilen.


Då vi nyligen sov över i Rättvik (där Diezel bor), väckte Kiva mig kl 5:15 på morgonen. I vanliga fall är Kiva en sjusovare och drar sig så länge som möjligt. Jag trodde hon kanske hade ont i magen. I vilket fall behövde hon ut och vi tog en rejäl promenad. Sen gick vi och la oss igen. Hon väckte mig en timme senare och ville ut igen. Vi tog en promenad till. Då jag sen kom in i den hyrda stugan slog det mig att det hon ville var att träffa Diezel igen!


Om man planerar valpar, är det viktigt att tiken gillar hannen. Det ger bra förut-sättningar för att det blir en bra blandning med gener som i sin tur ger bra förutsättningar för friska valpar. (Biologen i mig skulle kunna fortsätta på det här temat, som bl a har med feromoner att göra. Är du nyfiken på att veta mer är det bara att kontakta mig).